1940 - 1945

I början av 1941 blev halva våran skola en förläggning för militärer. Dit fick alla barn gå, ta med kudde och filt sätta namn på och lämna till förådet på andra sidan i skolan där militären fanns. Om vi skulle bli evakuerade i bussar skulle våra sov saker följa med i en buss. Nu började man förstå att de här kunde gälla oss också. Visst pratade man . Vad skulle hända. Skulle jag komma till någon på landet och min bästa kompis vara hos någon annan De var nog den största oron. Men så småningom försvann den rädslan för det hände så mycket annat i skolan. I våra geografi böcker fick vi lägga ett tunt papper för att kunna se hur gränser ändrades. Vi fick veta att våra granländer var intagna av Tyskarna och man sa att nu skulle dom barnen få tyska böcker i skolan. Vi tyckte väldigt synd om dom barnen. De var alltid någon i klassen som kände någon som hade fått ta hand om en eller flera flyktingar från våra grannländer Också om folk som flydde från Tyskland för att man inte gillade Hittler. Våra lektioner i historia gick mest åt till att lyssna på en kille som hade en farfar med förbindelser och han kunde förmedla färska händelser om vad som hände med folk runt om i andra länder. Även läraren i  historia blev  intreserad. Han berättade om att judarna fick skura gator med tandborstar. Bilder av magra människor i något fängelse såg vi och där fanns  även barn. Vi såg  bilder som vi trodde inte var sanna. Så kunde man väll inte göra. Mamma hade en man som hon köpte tyger av. Han var jude och han var nog tacksam att han bodde i vårt land. Annars mins jag att tygerna var  mycket uppblandade med cellull och därför blev dom skrynkliga. Vi barn skrattade varje dag åt en fröken som alltid hade underbyxor som gled ner under kjolen. När jag berättade hemma sa mamma att det inte var så mycket att skratt åt. De fanns inte resår att köpa så det var nog de som var fel. Jag ville gå i matbespisningen för det gjorde många andra. Så jag börja där och fick köpa poletter varje vecka. Dom kostade 25 öre styck och man köpte 6 st per vecka. Nu blev det problem Flera som jag hoppade slängrep med fick stå i en annan kö och gå in efter dom som hade poletter. De fick min far reda på så jag fick sluta i matis. Några uppdelningar mellan dom som kan betala eller inte kan betala ska vi inte vara med om.  Vad som var värre för mej de var att se  när dom som fick kläder på våren och hösten fick gå fram till fröken och in för hela klassen tacka för paketet. Lika kläder för alla barnen. Men vad jag vet blev ingen mobbad.