Nu hade jag gått ut andra klass och på sommaren skulle jag åka ut på kolloni. Jsg hamnade på Parkudden där det var 60 flickor. vi var ca 8 stycken i varje rum Några barn hamnade i sjöstugan och redan andra dagen förstod jag varför det hette så. Det var därför att dom var sängvätare. Varje morgon såg man dessa flickor 5 -6 stycken bära ut sina madrasser på tork. Dom var fyllda med halm. De var för förövrigt alla madrasser. Första nätterna var madrasserna höga sedan skönk dom ihop vart efter tiden gick. Till slut var dom ganska platta. Vi hade det ganska kul och jag begrep inte varför en del låg och tjöt och längta hem till mamma. En dag sista veckan skulle vi få åka på en stor lastbil alla ungar till Ålandshav. En Magister Sterner hade kommit 2 dagar i veckan för att lära alla barn simma. Han delade in oss i olika åldersgrupper och dom som var yngst skulla kunna simma 50 meter och dom som var äldre skullle kunna ta märken av olika slag. Jag som tillhörde yngsta gruppen behövde bara simma 50 meter. Kvällen före innan vi skulle åka var det ganska livligt och vi sprang runt i alla salar. Så fick jag se att på en annan tjejs kudde kröp de djur. En fröken kom in för att säga att alla skulle gå till sina salar. Då sa jag Fröken de kryper små djur på hennes kudde. Att de var hår löss föstog jag inte, men de resulterade i att jag fick inte åka med till Ålandshav. Det var förnedrande att säga så och en i dag vet jag inte varför. Jag och en tjej till fick stanna hemma då dom andra åkte Det var bara kökspersonal kvar. Varför den andra fick stanna hemma vet jag inte men att de var orättvist de visste jag. I koloniområdets ena utkant fanns ett område som vi aldrig fick gå till. där låg stora klippblock och där fanns orm sa man. Ensamma som vi var blev vi snart överens om att så dumma som man var mot oss så skulle vi minnsan göra något kul. Så vi begav oss upp till de förbjudna. Där fanns massor av hallon som man bara måste blocka. Stora stenar fanns också, som man kunde gå på, så då var det ju ingen fara för orm. Nu bar det sig inte båttre än att den andra flickan halkade och fick benet ner mellan stenarna. Hon blev biten.Jag blev jätte rädd för nu visste jag att hon när som helst skulle dö det hade jag hört. Vi sprang fort ner till köket och under tiden hade benet blivit dubbelt så tjockt. Personalen blev förtvivlade för dom kunde inget göra.Flickan måste till sjukan och någon telefon eller bil fanns inte. De dröjde flera timmar innan dom andra skulle komma hem och när dom kom stannade bilen uppe på stora vägen och for raskt iväg. När fröknarna kom in i rummet blev de ju förskräckta och en fröken sa, jag har hela tänder så jag kan suga ut giftet. En anna sa Vi sätter henne i skottkärran och kör henne till sjukan ca 5 km. Så gjorde man På kvällen kom dom hem och jag förstår,att hon inte skulle dö. De var ju sista veckan och personalen ville se att vi tvättade håret ordentligt så vi såg rena ut när vi kom hem. Då visade det sej att jag hade haft rätt, Flickan med hårlöss hade smittat oss allihopa. De blev sabadillättika på oss allihopa Finkamning varje dag. Alla fick ett kuvert att lägga i väskan och jag förklarade för mamma då hon hämtade mej vid tåget att jag hade fått en farlig sjukdom. De finns en lapp i väskan.
Kommentarer