Idö

Då jag efter 24 timmar fick träffa Fritz i Västervik kändes de som en befrielse. Jag var både trött och hungrig. Nu satt jag i en annan båt som Fritz körde ända till Idö. Där fick jag träffa idel snälla människor som väntade med mat och dryck. Där fans tant Pettersson som var ägare till de stället jag kom till samt Gösta som var hennes son och i samma ålder som Fritz. Uppflugen på en bänk satt en varelse och rökte pipa. De var Sara som hade rakt svart hår blåa jobbar byxor och skjorta på sej. Jag var inte klar över om hon var kille eller tjej men hon var mycket snäll och rar. Där fans också en hund som jag blev vän med efter 10 minuter, men som efter en natts vila var mycket irriterad på mej. Hunden var en Sankt Bernhardshund och hette Sonny Boy.Han hade krupit upp i min säng för att sova men när jag efter att ha somnat snurrade runt som en propel så uppskattades inte de av vovven. Jag hade räknat med att få gå runt på ö och titta mej omkring och ha Sony Boj med mej men de kunde jag glömma. Han var sur. Istället gick jag in till tant Pettersson och talade om mina planer. Kanske hade hon ett snöre som jag kunde få och ta med en höna på promenad. Jag fick ett sidenband och så visade hon mej en höna som var liggsjuk. Hon låg hela dagarna på ett porslinsägg och var omöjlig att få upp.