En dansrestaurang som hette Maxim och låg i hörnet av Svartensgatan och Götgatan hade på måndagar öppet för ungdomar mellan klockan 18 - 21. Här kunde man lära sej dansa , något jag hade glädje av i flera år. Men resten av veckan vad gjorde man då. Vi var några stycken som gick till Dagens Nyheter som hade en filial på Götgatan. Vi beklagade oss tyckte att man borde skriva om hur synd de var om oss som inte hade någon stanns att vara. Dom sa ni kan gå upp på våran övervåning här så får vi se vad vi kan göra åt saken.Där fanns en trappa inne i deras lokal och vi knalla upp. Där fanns tidningsfolk och vi tänkte Äntligen skulle någon lyssna. Men det visade sej att där fans också 3 gubbar från SFs filmbolag. Dom sa man håller på och spelar in en film som delvis ska vara på en danslokal. Vi söker ungdommar som är villiga att dansa. Kan ni få ledigt från jobbet i 5 dagar så kan ni komma till SFs lokaler i Råsunda Nästa vecka hade vi tagit ledigt allihoppa. Nu var vi övertygade om att vi skulle bli upptäckta och bli skådisar. Vi kom till deras lokaler där man byggt upp en dans lokal. De var det tråkigaste jag någonsin varit med om Orkestern spela upp och Ulla Sallert skulle bli uppbjuden av Stig Järrel. Han skulle dansa samba och han totalvägrade. Man fick ta om och ta om men de blev inte bättre. Vi fick vänta medan han gick någon annanstans och öva med Tutan Rolf en annan skådespelerska men de gick inte bättre för de. Han sa, jag kan spela påker sen kan jag inget annat. Under dessa 5 dagar lärde jag mej att skådespelare skulle jag aldrig bli. De var underbart att sedan få hämta ersättningen och ja minns att min kompis Gerd och jag gick och köpte lika dana handskar och väskor i skin. De var vi värda efter 5 så tråkiga dagar. Filmen hette Får jag lov magistern och var urdålig. Vi fick gå på biografen Röda Kvarn och se filmen. De hade jag kunnat vara utan.
Kommentarer