BESTULEN

I samband med att vi flyttade till Folkskolegatan blev jag bestulen. Det var så att min farfar som man sa, hade varit en hård och våldsam man då pappa och hans bröder var små. Många gånger fick barnen under sin uppväxt vara utan mat och dom fick ibland gömma sej på vinden för att dom gjort ofog och det vankades stryk har man berättat. På äldre dar var farfar en annan person. Han gav till exempel mej en gång 25 öre och det var så unikt att alla pappas bröder undrade om gubben hade slagit sej som man sa något fel i huvudet måste han fått. Jag tyckte inte om sviskon i frukt kräm och då peta farfar bort dom från min tallrik . Men vad värre var en av bröderna som hette Knut var portvakt i ett hus. På den tiden fick portvakten låsa porten kl.21 städa i trapphuset och där det var centralvärme fick dom sköta eldningen i huset. Min farbror Knut var en sådan portvakt. Flera bröder med familjer träffades ofta på Lördagar hemma hos Knut och hans fru och spelade kort. Då var också gubbtjyven med. Han hjälpte nog också till i källaren och plockade undan som han sa. En gång så såg han några skivor som stod efter väggen. Han tyckte att dom skivorna skulle passa bra att snickra ihop en vagga till min docka. Sagt och gjort de blev en fin vagga. Då Knut kom hem från jobbet och fick se detta är det konstigt att han inte mörda gubbtjuven som hansa. Skivorna var nämligen iläggsskivor till deras matsalsbord. Om allt detta visste jag ingen utan var glad för min vagga. Då vi skulle flytta kom pappa med en lastbil. Man sprang upp och ner med grejer och under tiden skulle jag sitta på lastflaket och vakta så inte möbler blev stulet. De där blev väll för trist så jag gick därifrån en stund. Då passade någon på att sno min vagga med docka. De blev inte någon mer vagga eller docka för mej. De var ett straff som heter duga.