Det blev hattar

vad hade jag nu att välja på? I mitt tycke ingenting. Jag kände mej säker på att modist ville jag inte bli men så ser jag en anons i DN. En firma som låg på samma gata som jag bodde erbjöd modister att tjäna pengar på ackordsarbete. De kunde jag tänka mej. De var 5 minuters väg att gå ditt jag var 15 år kunde lika bra gå dit och se vad det var. Jag sa att någon modist var jag inte men förarbeterska efter att ha jobbat 3 år på deltid efter skolan. Yrket var uppdelat så att först var man elev sedan förarbeterska så modist och sedan första modist då var man färdig utbildad efter cirka 5 år. Jag sökte och fick jobbet, Firman var en underleverantör till PUB varuhuset.

Alla mössor och hattar levererades dit. I ett och ett halvt år jobbade jag där samt tog ett extra jobb på PUB då dom ville ha någon som kunde komma och sy fast märken och band på mössor som köptes av män som på vars mössa det skulle stå deras gradbeteckning, Varje lördag kunde jag sluta vid lunch och åka till PUB och jobba där till kl.5 Nu skulle jag med grov tråd och syl borra mej in i den hårda kanten på mössorna sy fast band och märken. Efter ett och ett halvt år slutade jag på firman trotts att inkomsten blev ganska hög då jag jobba på ackord och var snabb. Nu talade jag om för chefen att det var ganska dåligt att varje morgon komma in utan att hälsa och vara trevlig utan bara visa en sur min.

Mamma hade sagt att om folk var otrevliga kunde man tala om de och gå där i från.

Nu åkte jag raka vägen till PUB, gick opp till den mannen som anställt mej där. talade om vad jag gjort och att jag ämnade söka annat jobb och då heller inte komma till arbetet på PUB.

Dröm om min förvåning då han sa. Den där människan blir jag förvånad att någon kan jobba hos. Kom och arbeta hos i stället Jag vet att personalen på herrhattar är glada om ni kommer och arbetar hos dom. Det kunde jag också förstå för ingen ville sy fast märken på mössor. Så var jag anställd på PUB men visste samtidigt att de här var inte vad jag ville.