En sådan envis unge som jag var så i min ensamhet hittade jag på att gå ner till Slussen och tittade på allt som hände där. En gång kom en polis fram som jag skulle tro frågade vad jag hadde mamma. De jag minns är att han satte mej på en spårvagn så att jag kunde peka ut var mamma jobbade. Där gick vi av spårvagnen och jag fick visa var bakdörren till affären var. Då fick man gå in i en port en trappa upp och ringa på en dörr. Man kan ju förstå hur det kändes när dörren öppnas och jag står där med en polis. Mer dramatiskt blev det när en farbror kom fram och fråga om han fick rita av mej. Jag skulle få flera stora penger i form av 5 öringar Dom var stora för en 5åring. Han bodde i en port nästan bredvid oss. Till saken hör att mamma hade sagt till all släkt om ni har vägarna fötbi på dagen kan ni väll kasta ett öga in att jag fanns där. Jag följde gladeligen med den snälla farbrodern till hans port och upp i en hiss Medan han öppnade sin dörr stängde jag hissdörrarna som var först gallergrind och sedan en riktig dörr. Då hörde jag att någon sprang fort upp för trappan och där kom min mammas bror farande Jag har märkt att de man kommer ihåg från när man är liten är alvarliga och ruggiga saker eller extremt roliga. Detta var inte roligt för han grabbade tag i armen på mej och vi sprang fort ner för trappan. Nu hade min pappa fått fast arbete Dom gifte sej och sökte ny bostad.
Kommentarer