HEMGÅNG

Hem gången från dans ställerna var för min del inte särskilt kul alla gånger. Efter som jag bodde på söder  var det ingen på Lavisit som hade hemgång åt de hållet. På de dansstället bodde dom flesta på Kungsholmen Lidingön Östermalm eller dyligt Bodde man på Soder fick man vackert traska hem själv. De blev spårvagnen till Hornsgatan och sedan Timmermansgatan fram till Högbergsgatn där jag bodde. Man kunde ge sej den på att de alltid fanns någon som följde efter en ensam gående tjej. Det var många gånger jag fick gå runt kvarteret flera gånger för att jag inte vågade öppna porten rädd för att någon skulle följa efter. En gång minns jag att en karl sa efter några kvartersrunder Gå du jag orkar också gå. Jag hade varit hos en kompis så det var inte särskilt sent. jag gick ner till Södra station som låg något kvarter bakom och som var ganska upplyst. Därifrån ringde jag hem och bad mamma komma ner och släppa in mej. Hon hade ju gått till sängs men klädde sej och kom ner och öppnade. Även hon hade i sina unga dagar varit utsatt för samma saker så hon visste hur jobbigt det kunde vara och hur rädd man var. V id ett tillfälle gick jag till polisen för jag var så trött och kunde ju inte ringa hem varje gång sådant hände. Polis stationen låg på Rosenlundsgatan cirka 6-7 minuters väg hemmifrån om man gick med raska steg och de gör man när man är rädd och trött. När jag närmade mej mitt mål försvann mannen men jag vågade inte ta risken att han inte stog bakom knuten så jag gick in  på stationen som var ganska stor och man kände sej ganska liten på ett sånt ställe. En äldre herre satt bakom en disk, jag gick dit och framförde mitt ärende. Han ropade inåt rummet Ni två kan följa med till porten så flickebarnet kan få komma hem utan att någon följer efter. Då vi kom ut på gatan och gick runt hörnet sa den ena killen. Vi har en övernattningslägenhet här uppe i huset. Du kan väll komma upp dricka en kopp te, och snacka en stund. Mitt förtroende för polisen sjunk då i bottenen och jag förstod att dom var precis som alla andra. Vad jag sa de lämpar sig inte i tryck men dom gick efter mej på tryckt avdtånd ända hem.