Mera kollo

Det var inte bara myror som var kul nu, vi spelade kisse, och brännboll. och badade. Höjdpunkten var ändå att en gång varje år få åka 40 ungar på ett lastbilsflak till Ålandshav där det var stora vågor. Kvällen före innan vi skulle åka skulle vi tillsammans med fröken samlas i ett annat rum där det bodda andra barn. Jag ville inte gå dit in och nu var jag tvungen att tala om varför. De kryper äckliga djur på hennes kudde sa jag. Detta var att mobba fast de hette inte så då. Jag fick inte åka med till havet.

Då dom åkt var bara kökspersonal och en tjej till kvar med mej.

Jag sa att nu tänkte jag gå upp till det förbjudna hallonberget. Där fans mycket orm och vi fick inte gå dit.

Vem kunde nu hindra mej de fanns ju stora sten block att gå på och då var de ingen fara.

SolBritt som den andra flickan hette hon hängde med mej. Vi blocka och njöt ända tills hon halkade ner från en sten och blev biten. Nu var jag säker på att hon skulle dö och de var mitt fel. Vi sprang ner till kökspersonalen men dom kunde inget göra. De var långt till sjukstugan, de fanns ingen telefon och ingen bil. Så SolBritt fick lägga sej och vila men hennes ben hade blivit dubbelt så tjockt. Då eftermiddagen led mot sitt slut kom dom andra tillbaka. Nu skulle man till sjukan men den andra bilen hade redan givit sej iväg. så man la SolBritt i en skottkärra och drog henne till sjukstugan 4 km. När dom kom hem var benet om lindat och jag förstod att hon inte skulle dö.