Ny dag som nästan är slut nu.

Klockan är snart 21 00. Dagen bara försvann. Efter att i går kväll börjat läsa boken om förfluten tid som givetvis handlade om andra Världskriget då kom undran. Var det verkligen så här de var.

Nä inte för mej. Den som skrivit boken är ungefär i samma ålder som jag men har levt i och omkring Göteborg. Jag levde i Stockholm. Tänk att ett krig kan upplevas så olika fast man bor i samma land. Bokens författare bodde nära Norge och fick se och höra de som vi i huvudstaden aldrig hade koll på.

I Värmland som hade nära anknytning till Norge kom de med jämna mellanrum folk som flytt men också en del spioner. Hur vet man om det är en spion eller inte? De visar sej kanske så småningom men då kanske försent.

Vad jag mins av den tiden var alla ransoneringskort som man noga måste förvara. De var minst lika viktigt som pengar. Mamma hade ett fodral som man kunde dra ut som ett dragspel. Ett fack för varje kort. Kortet bestod av rutor och varje ruta hade ett värde av ex. en limpa eller på ett annat kort kaffe eller tobak. Man kunde klippa ut en sådan ruta på sitt kort och byta något annat som man ville ha. Någon kanske ville ha mer socker en annan mer mjöl. Då bytte man rutor.

Dom här rutorna skulle sitta kvar på kortet då man kom för att handla men vem kunde kolla sånt när rutorna skulle redovisas hos jag tror att de hette

krigstids nämnden eller nått.

Den som var ärlig fick naturligtvis svårare med att få ransoneringen att räcka. Mormor hade försänkningar. I den affär hon handlade fans en man som mot en kopp kaffe ett par smörgåsar samt ett par supar bar upp hennes varor och omsorgsfullt glömde att ta några kort.

Om det skulle handlas. mycket till fester och så då fick jag följa mormor och bära. Vi åkte till Kungshallen tror jag att de hette. Den finns inte längre men låg på övre delen av Kungsgatan vid kungsbron.

Där handlade hon av bara attan förmodligen av någon hon kände då blev det tungt att bära kassarna hem.