En eftermiddag då det var mörkt och jag skulle hem efter besök hos kusinen sa min morbror att han skulle skjutsa hem mej på cykeln. Vi gina genom tanto för att det var närmare men de var inget smart beslut. Där var mycket halt och han cyklade omkull vilket gjorde att jag fick både cykel och honom över mej. Hur han fick hem mej kommer jag inte ihåg men jag minas än i dag hur ont det gjorde. Dom försökte få av mej stöveln men det gick inte. Då sa min pappa Jag åker till Kronprinsessan Lovisa med henne. När jag kom dit försökte dom få av mej stöveln men inte heller där lyckades man. Läkaren sa vi får klippa upp den för vi måste få en röntken på benet. Dyra stövlar måste klippas sönder och det sved nog i plånboken. Man konstaterade att det var en stor skada och att jag troliktvis måste opereras. Efter mycket om och men skulle jag läggas in på sjukhuset i stället och fick gipsa hela benet. Så bliv det ingen operation utan jag fick vara kvar på sjukhuset några veckor. Vad jag minns därifån är att det var en jättestor sal med många sängar och ett stort bord i mitten där det fanns till exempel pussel. Det dröjde en lång stund vid ett tillfälle innan någon någon kom in i salen och jag ville gärna ha de där pusslet. Jag visste att det var förbjudet att gå ur sängen för det fanns inga kryckor för barn på den tiden. Jag hankade mej fram fast jag inte fick och var nästan framme då en syster kom in. Hon bar mej tillbaka och jag fick en rejäl utskällning. Dom andra barnen fick besök av sina mammor men de fick inte jag Mormor kom någon gång med frukt men de var nog de besök jag fick. Märkligt nog har jag inget minne av att jag var ledsen för de.Efter några veckor fick jag åka hem och ligga där. Hela benet var fortfarande gipsat och jag minns att jag drog en stol framför mej då jag skulle till toa. När den hösten kom skulle jag börja skolan.
Kommentarer