Jag var på Kungsgatan den dagen det vart fred. Jag minns inte om vi fick ledigt eller jag om jag skolkade. De går inte att beskriva hur det kändes när man såg folk öppna sina fönster på kontoren och kasta ut sitt skräp från hålslagnings apparaten. De virvlade som snöflingor i luften. Alla bara skrek och skrattade. Jag var 14 år och gjorde naturligtvis de som var förbjudet. Vi hade fått erbjudanden från skolan att gå och sälja något som såg ut som en stor tvåkrona och som också kostade 2 kronor. De var till förmån för finska barn som hade farit så illa under de krig som vi hade undkommit. Några i klassen kom överens om att vi skulle tävla om vem som sålde mest. Vi fick inte gå in på restauranger men de gjorde jag. Mamma sa har dom råd att gå ut och äta har dom råd att skänka en slant för krigets offer men nämn inte för pappa vad du gör och gå inte på sådana ställen där du kan träffa på någon av hans kompisar. Alltså var det för mej bara att trava iväg från söders gator. På sådana ställen man inte fick gå gick det alldeles utmärkt att sälja. Jag gick på 2or och 3or men begrep inte vad det var för skillnad. Mamma sa att det räknades som finare om man gick på 2an.Första klass hade man nog aldrig blivit insläppt på om man försökt. Att jag inte fick nämna det för min far berodde på att han tyckte att finnarna hade hållit med Hitler. Att dom inte haft något val vare sej för Hitler eller Stalin trodde han inte på. Man har alltid ett val enligt honom. De var nog många som velat men inte kunnat välja bort båda dessa herrar.
Kommentarer