I två år var jag på Idö en fin tid hos vänliga människor. Den avslutades med en ganska ruskig händelse. Mina föräldrar kom dit och tillbringade sista veckan av sin semester där Då skulle vi en dag ge oss upp på en höjd där man kunde se långt ut över vattnet. De var att packa korgar med koppar och fat inga muggar här inte, goda bullar som Sara bakat härlig saft som Sara gjort. Alla tittade på den fina utsikten och någon sa båten som syns där ute går nära minfältet och de kan gå illa. Och straxt efter såg vi att båten for i luften. En mina eller en torpederad båt. De tre karlarna sprang fort ner mot båt bryggan och gav sig iväg. Man visste ju inte om man skulle finna några överlevande och man visste heller inte vad det var för nationalitet på båten. De var en bra bit ut så det tog en tid innan dom kom tillbaka. Emellertid fann dom inga överlevande utan enbart en låda med konserver. Konserverna var svenska men de behövde inte betyda att båten var svensk de kunde vara exempel Tyskar som handlat varor för att ta med till sig hem. Min far fottades på en sådan låda. Året kan ha varit 1941. På fotto från den tiden ser jag ut att vara ca. 10 år. Innan vi for till Stockholm hade min far påverkat sin bror Fritz att flytta till stan som han var född i. Gott om jobb fanns och han kunde bo hos oss innan han fick något eget. Han blev påverkad. Han kom till Stockholm och han bodde hos oss till en början. Började jobba jag tror på Atlasdiesel som låg i Nacka. Träffade Alva gifte sig flyttade till Hammarby och så smäning om fick jag en ny kusin Kerstin. Naturligtvis måste fiskaren ha ett sommarställe vid vattnet så de fick bli Storholmen. En dag sa han, dom säger att du behöver nya skor dina är får små Du och jag kan gå och handla. Vi gick och aldrig har jag fått så fina skor. Jag fick välja själv. Mina föråldrar frågade om han var tokig som köpt så dyra skor till en unge som hade fötter som växer. Men jag var nöjd.
Kommentarer