Tystnad

De var viktigt att man inte talade om vad man åt och vad köpte varorna ifrån. Kupongerna räckte inte till så mycket så det gällde att roffa åt sej så mycket som möjligt. Som vanligt gällde precis som alltid. Har man bara pengar så går allt att ordna.

Min mormor och hennes man hade bekanta i Dalarna. Dit for dom 1942 på hösten ganska nära jultid. Det hade kommit till deras kännedom att en kalv skulle slaktas men de visste inte myndigheterna om. Man måste meddela på något sett att ett djur skulle slaktas, Antagligen för att bönderna inte skulle kunna sälja svart.

Hur man på en gård kan låta en kalv växa upp utan att någon kom på de övergår mitt förstånd. Gårdarna fick djurbesättningen kollad. De var deras skyldighet att rapportera om ett djur var dräktigt. Mormor sa att grannar var tydligen inte alltid att lita på. Dom kunde anmäla varandra av ren avundsjuka.

Den här gången fick dom med sej både skinka och delar av en kalv. Allt nerlagt i stora resväskor som dom var väldigt oroliga att de skulle upptäckas. Pappa och en av hans bröder fick ge sej in till Central stationen för att hjälpa dom att bära. De hade nog blivit dyr julmat om detta hade avslöjats.