Världskrig

Då jag var 8 år började detta helvetets krig. Dom flesta trodde nog inte att de skulle finnas någon som var så dum att man startade ett krig. Den där idioten som gapar så fort man sätter på radion kan väl ingen tro på. Men de var länge tveksamt.

De där med förföljelsen av judar de var nog inte många som kände till.

Jag som bara var 8 år förstod nog inte mycket. M in pappa haffade mej på gatan och sa, Nu ska vi gå och hämta mamma på jobbet då hon slutar. Han berättade för oss att de var allmän mobilisering och att han nästa dag skulle gå till något ställe och få placerings order.

På kvällen nästa dag kom han hem i full krigs mundering. Den där visan om soldaten som hade för stora kläder och att annat var för smått det stämmer ganska bra in på min far. De var nog så att landet var inte rustat för krig. Gud sig förbarme så han såg ut. Efter en tid kunde dom byta så att de passa något så när, om inte annat kunde dom väll byta med varandra. De var nog annat som staten behövde lägga pengar på än krigs utrustning. Han var placerad vid kusten så han sa Oss skjuter dom först.

Jag hade en kompis som var judinna som bodde tillsammans med sin mamma och mormor. Dom hade två är tidigare kommit till Sverige utan att pappan var med. Till Anita som flickan hette sa mamman att pappa kommer efter oss. Så blev det aldrig. Men hoppet är de sista som dör.

En flicka som jag var skolkamrat med var också judinna. Då hon kom till våran klass sa fröken Henne får ni vara snälla mot. Hon hette Regi och bodde med mamman på någon form av pensionat. Den låg på Hornsgatan och var för deras del ett ända stort rum. Jag var tillsammans med tre andra flickor en gång ditbjuden på te. Deras bord var en serveringsvagn. Där fans en dubbelsäng som vi fick sitta på och dricka te. De serverades i väldigt vackra koppar så de syntes att fattiga var dom inte.